 |
| Ni vet sådär fnittrigt trött man kan bli ibland. Man är trött på allt, men man är liksom för trött för att bli arg, så man bara skrattar och nästan gråter lite. Så trött blev en kär vän till mig i sommras. Då vräkte hon ur sig alla dessa komplex, mest på skoj såklart. Jag fattade papper och penna så snabbt jag bara kunde och skrev ner dem. Och här är alla hennes meningar i affischformat. Kanske kommer det en låt en dag. |
Jag tycker det är fantastiskt! Man känner igen sig alltför väl och ser ändå precis hur fånigt alltsammans är. Gillar särskilt ”för att inte tala om min märkliga personlighet”, kan riktigt höra tonfallet.
Fin-sorgligt!
GillaGilla
ååååh du hittade lappen! jag kan fylla på jag lovar!
GillaGilla
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
GillaGilla
Jag vill ha den som tavla! så fin, hör av dig om det är möjligt!
GillaGilla
åh vad härligt, älskar affischen!!!
du är otroligt duktig!
GillaGilla
Åh den är GRYM!!! 🙂 Borde ramas in och sättas upp bredvid hallspegeln så att man inser hur dumma och onödiga de flesta komplex är!
GillaGilla
Den är jättefin! Den vill jag också ha som tavla, några planer på att trycka den? 🙂
GillaGilla
Jag har lite planer på att trycka den! Om ni är intresserade är det bara att maila tove.larris@gmail.com!
GillaGilla